Obbola Challange 2019 RR + Film

Hej!

Då var det dags för nummerlapp igen. Denna gång så är det ett lopp på hemmaplan i Umeå. Obbola IK Cykel anordnar sitt mycket tekniska lopp som detta år också är seedningsgrundande för Cykelvasan. Extra kul är att det var nytt deltagarrekord detta år. Massor av barn och vuxna som hade kul i skogen kring SCA Arena.

Många taggade cyklister och hela Norrlandseliten på plats för att göra upp om platserna. Ni ser en rosa hjälm sticka fram i vimlet. Detta lopp är lite för tekniskt för mig för att jag skall kunna mäta mig med dom duktigaste cyklisterna. Jag får kämpa och slita på grund av min bristande teknik och det tar på krafterna. Men det är nyttigt att lära sig nya saker och våga utmana sig själv.

Starten gick i ett rasande tempo. Jag försökte att hänga med 1:a klungan men jag orkade inte. Gick på rött direkt. Fick släppa en liten lucka och bildade då en 2:a klunga med bla min kompis Magnus som kan dessa stigar utan och innan. Vi gick ut på grusvägarna tillsammans och hade snart fått sällskap av några cyklister till. När vi närmade oss första singeltracken så blev det trångt och ett getingbo av cyklister.

Jag hängde med ganska bra ändå på Loop 1 och kände att jag klarade av stigarna ganska bra. Jag tappade inte så mycket och hade ett ganska bra flyt. Men det var tungt. Pulsen var hög och man fick helt klart slita hårt. när vi gick ut på 2:a loopen så fick jag dra en del och försökte att hålla undan så gott som jag kunde. Jag tyckte att vi höll ett bra tempo men strax innan ett grusvägsparti så bestämde jag mig för att ta en gel, tappade lite på gruppen, orkade inte täppa till och där gick tåget. Jag blev ensam kvar och fick slita tungt på detta parti.

3:e loopen blev väldigt jobbig för mig. Jag såg på tiderna att i efterhand att jag låg med ganska bra på loop 1 och 2 men hade en riktigt dålig tid på sista loopen. Det gick tungt, långsamt och jag hittade inget flyt i cyklingen. Jag tänkte mest att hoppas att ingen hinner ikapp mig. Men det gjorde iaf två cyklister som swischade förbi. Men så äntligen såg jag skylten! 3 km var! Underbara nyheter! Men då skall man ändå över ett otroligt stökigt hygge. Det gick knackigt och var sjukt jobbigt.

Men efter ett sista kraftprov på nedre Harpis så var det äntligen målgång. Tiden blev 3 minuter sämre än i fjol men då är ju banan 5 km längre detta år så det får väl ändå ses som ett steg framåt. Det blev en 19:e plats och det är jag ändå nöjd med eftersom det var väldigt många duktiga cyklister med. Jag är besviken över att inte orka mer på sista loopen men det gick inte. Jag hade löjligt låga snittwatt på denna tävling men min högsta snittpuls någonsin - 170 i snitt i 2h och 20 minuter. Det är rätt jobbigt....

Trött efter målgång! Tack till Obbola IK cykel för ett bra genomfört event! Tack till alla som hejade runt banan, det betyder mycket! Tack till Patrik och Obbola för alla fina bilder. Jag har som vanligt filmat delar av loppet. Kolla om du är med på filmen.