Menu

Olympia2Olympia: Den italienska stöveln

By januari 10, 2018Blogg (Anders)

Vad man gör på kvällarna när man har cyklat klart för dagen? Tittar på Tintin!

Det är inte mycket till vinter i Sydeuropa, men en sak finns det åtminstone gemensamt med de länder som lider av den arktiska kylan i norr: Dagarna är korta. I Grekland, som ligger en tidszon före Sverige, kan man utnyttja ljuset något bättre än i resten av Europa. Där börjar det ju inte att skymma förrän vid halv sex på kvällen. Är man då som undertecknad något svårstartad på morgonen så fungerar det perfekt med de ”grekiska arbetstiderna” i och med att solen inte går upp förrän strax före åtta på morgonen.

I Italien, som tidsmässigt ligger på den svenska planhalvan, innebär detta alltså att man inte har samma tid på sig att utnyttja dagsljuset. För att komma någonvart så tvingas man därför korta ner på de dagliga kaffebreaken och minska på okynnessurfandet på nätet. En normal ”arbetsdag” i Italien under vintern brukar därför pågå mellan nio på morgonen och fyra på eftermiddagen. Under dessa vinterdagar hinner man ändå cykla åtminstone 80 – 90 km inklusive tre kaffepauser såvida nu inte vädret stökar till det. (Som jämförelse kan sägas att under en sommardag så brukar de flesta långfärdscyklister åtminstone ta sig hundra 100 km framåt i cykelsadeln.)

Den italienska vintern ställer alltså till det rejält då kvällarna blir väldigt långa. Lyckligtvis har jag en kompis med mig på denna resa i form av ljusdalingen Lars Jonsson. Lars och jag cyklade tillsammans redan 2005 genom Sydamerika (även då på Merida) och 2010 genom USA. Eftersom Lars är otroligt praktiskt lagd så kompletterar vi varandra perfekt enligt formeln: ”Jag sköter snacket, han sköter verkstaden.”

Eftersom vi är två stycken som reser tillsammans så har vi även den stora fördelen att vi kan dela på billiga hotellrum på kvällarna istället för att resa våra tält. Det är ju super-rea på logi för närvarande i länderna kring Medelhavet och det är busenkelt att finna ett anständigt hotellrum med två sängar, wifi och frukost för sketna 40 Euro.

Men det kan ju bli tråkigt i längden även på ett hotellrum och av den anledningen har Tintin och Kapten Haddock räddat oss från tristessen. Via Youtube har vi funnit gamla avsnitt av Tintin och trots värkande gamla kroppar efter långa cykeletapper så känner vi oss ända unga på nytt efter några avsnitt av Dupontarna och Professor Kalkyl.

Vad gäller vädret under cykelresan så här långt så har vi haft överraskande bra väder, men från och med i morgon ser det ut som att vi får en period med mycket väta. Anfäkta och anamma, bomber och granater!

Lars Jonsson poserar framför Korintiska Viken på Peloponnesos i Grekland, inte långt från färjeläget Patras. Från denna hamnstad tar man enkelt båten över till Italien via exempelvis Bari. En biljett med sovplats i ”flygplansfåtölj” (eller på golvet) kostar strax under 50 euro och det kostar inget extra för att ta med sig cykeln ombord. Ett tips är att gå ombord så tidigt som möjligt på färjan så att man kan nypa en strategisk plats framför ett eluttag…

Bari, den vackra italienska hamnstaden som en gång i tiden hade Klas Ingesson på långvarigt besök när han var italienskt fotbollsproffs.

Som så många gånger förr rullar jag runt på en Merida Speeder 300. Lars Jonsson använder också samma siffror, men en annan modell i form av Merida Cyclo Cross 300. Två mycket bekväma och utmärkta hojar för långfärdscykling.

Den italienska provinsen Kalabrien ligger längst ner på den ”italienska stöveln” och erbjuder spektakulära vyer med såväl kust som berg. Fotot längst till höger är taget från väg SS283 som ringlar sig ner till kurorten Termi Luigiane vid Tyrrenska havet (Medelhavet).

Hjälm på huvudet och ryggsäck, två utmärkta livförsäkringar på cykelresorna. Jag använder själv en rygga på 24 liter men det funkar naturligtvis även med en mindre modell. En ryggsäck är en utomordentligt bra airbag om man har oturen att vara med om en bilolycka och landar på ryggen. Jag har själv haft den mindre trevliga erfarenheten, men har vid dessa två tillfällen räddats av ryggsäcken.

Det blev ingen pizza i Pizzo, men väl glass. Den italienska skönheten Pizzo har i hård konkurrens ändå varit den i särklass största höjdpunkten på resan så här långt och det beror inte enbart på glassen. En av de häftigaste städer jag har trampat igenom!

Webshop